Våran vardag

Som t.ex. När man får ett sånt här sms v sin sambo!

Vad ska man säga om denna katt? Som sagt kom dom ju till mig när dom var ett par månder och hade aldrig förr sett människor. Än idag får man inte ta i henne. När hon är riktigt trött får jag faktiskt stryka henne lite lätt men inte är det i många minuter. Hon är så fruktansvärt söt och busig och vill så gärna vara nära så fort man gör något men när det kommer till att ta i henne springer hon undan eller fräser. Undra hur många år det kommer ta innan man får stryka henne utan problem? Undra om det ens kommer att hända? Söt är hon och så länge hon finns i livet kommer hon få bo med oss lilla molly! Det var ju meningen att vi skulle omplacera alla katterna och jag bara skulle vara ett stödhem. Men jag kommer aldrig hitta någon som kan ge henne den tid som hon behöver. Så varesig min sambo vill det eller inte så blir Molly kvar med oss ;)

Det är konstigt, Man hinner knappt bli frisk så känner man hur det smyger på en igen. Är så himla less på att vara orklös och inte kunna sova på nätterna. Vet egentligen inte vad det är som gör att jag inte kan sova på nätterna. Är jätte trött på kvällarna men ändå går det bara inte att somna!

Dags att lägga sig i sängen och försöka sova så man kanske får vara lite piggare i morgon..

Kan lova att Emelie kört med mig ikväll, jag kommer ha den sjukaste träningsvärken i morgon. Rida lätt är inte så bara med mitt lilla skogstroll.
Men en dag med lite träning kanske det kommer bli bättre. Hade även besök av Linda och hennes ursöta lilla dotter som börjat prata på för fullt. Det händer så mycket på bara ett par månader. Det var kul att se dom!

Nu ligger jag brevid en nörd som bara var fyra år sen med att skaffa sig en iphone. Men bättre sent än aldrig? Men nu har har skaffat sig en ny fjälla "Siri" han har fullt upp med att prata med henne! Haha!

Nu är det snart helg.. Bara fyra dagar kvar.. Känns som en hel evighet dit. Igår morse påväg till jobbet höll jag på att köra över en hund i mörkret som
befann sig mitt på vägen. Jag var beredd på att plocka plogkarmen eftersom hunden inte rörde sig en millimeter, men eftersom jag fått nya däck av Jimpus så slapp jag det. Följde efter hunden och hade tänkt försöka få in han i bilen men han var vettskrämd och bara sprang. Tillslut gömde han sig så jag inte hittade han. Förstod att det var någon som saknade stackaren.. Hörde senare på kvällen att hunden saknades från långnäs och hade varit borta redan från kvällen innan. Stackare.. Hoppas han har fått komma in i värmen hos någon. Även i morse fick jag ligga på bromsen när jag höll på att köra över en hare, tack och lov så klarade han också sig.

Ikväll blir det första ridlektionen. Kommer bli kul att ha något att jobba med.

Nu jobb och nytta! Ha en bra dag! :)

Eftersom det är jobbar helg i helgen (13 tim/dygn) så blir det att fara och göra klart stallet på morgonen innan jobbet. Men så började jag ju helgen med att försova mig. Men jag håller med min brukare - Elin, det är mänskligt att försova sig. Det är okay om det händer ibland, Men inte jämt! Han är söt han! Men man får ju en klump i magen när det händer. Hela dagen blir förstörd. Och oftast handlar det om att man kanske är 15 min
Sen, Men ändå mår man så dåligt över det. Antar att det är mänskligt och nu ska jag släppa det!

Lycka var att träffa mitt troll på morgonen. Emelie hade utsläpp så även hon fick jag träffa. Nu är det även bestämt att jag ska börja ha ridlektion en dag i veckan. Kommer bli superkul då jag vet vad jag kan börja jobba med. Känns ju kul om man har något mål. Sen ska jag försöka va med på söndagarna när dom på stallet har ridlektion tillsammans. Så det ser jag fram emot! Jag och Jocke trivs så bra i det nya stallet! Vi har fått så fina stallkompisar! Han har så fin box och hage, Utfodring 4ggr/dag och måste inte stå på rundbal när han inte klarar av det. Så vi är supernöjda! :)

Satt i morse och lyssnade på radion om onda människor. Att det faktiskt finns så onda människor som njuter av att se andra människor fara illa. Kan inte förstå att det finns folk som mår bra av det? Att vi tillåter sånna psykiskt sjuka människor gå lös? Att dom får titulera sig som föräldrar?

Jag har sagt det förut och jag säger det igen - Jag skäms över att vara människa. Personer med handikapp/mongoloider/kromosom fel blir mobbade och utfrysta av oss "normala" människor. Det tar så ont i mig att se dom fara så illa och jag önskar att det fanns något jag kunde göra. Jag har aldrig sett eller ens hört en handikappad människa göra sånna saker som vi "normala" gör. Allt från att våldta någon till att tortera djur. Ändå kallas dom för "normala" människor samtidigt som en handikppad blir mobbad och utfryst. världen är så grym.

Jag håller helt klart med om att det finns genomonda människor. Jag undrar hur det känns att vara så baktalad och så illa omtyckt? Jag förstår om dom personerna inte kan sova på nätterna och gråter varje kväll. Samtidigt tycker jag så synd om dom. Livet måste ju kännas så meningslöst.. Vad lever man för om inte att göra livet mindre svårt för andra. Någon som hört det uttrycket? Det lever jag för ofta. För när någon annan mår bra, gör ju automatiskt jag också det. Men tydligen mår vissa bra över att göra andra illa?

Jag påstår inte att jag är perfekt, jag vet att jag är långt ifrån. Men jag vet att jag har så många människor omkring mig som verkligen älskar mig för den jag är. Jag har helt underbara vänner och världens bästa sambo som jag gått igenom så mycket med och som jag känner mig så älskad av. Jag har bra jobbarkompisar och fantastiska chefer som ofta talar om vilket bra jobb jag gör. Framför allt har jag helt otroliga föräldrar som alltid funnits där och som
Jag känner mig behövd av ( inte för att dom vill åt mina pengar eller hjälp) utanför att dom uppskattar när vi barn kommer hem och hälsar på då och då. När vi mår bra mår dom bra. Det låter ganska typiskt föräldrar va? Dom behöver inte så mycket mer för att känna lycka. Kan inte tänka mig hur det ska kännas att barnen inte vill komma hem på besök.. Att barnen inte vill veta av en. Då måste man ju känna att man totalt har misslyckats här i livet.

Jag vet att jag inte är älskad av alla och det gör ingenting, det kan man inte kräva. Viktigaste för mig är att mina nära och kära tycker om mig. Jag vet att jag är en snäll människa med hjärtat på rätt ställe. Det tar ont i mig om en människa/barn/gamling/handikappad/djur far illa. Och jag önskar så mycket att jag hade mer makt så jag kunde se till att sånt inte händer. Däremot vill jag gärna tro på karma. En dag kommer dom här idioterna få tillbaka vad dom förtjänar!

När jag sammafattar mitt liv så inser jag ju hur lyckligt lottad jag är. Förtjänar jag att ha det så bra när det finns andra som har det så dåligt? Det är väl så? Man får det man förtjänar.

Och då gäller detsamma till er onda människor, du får tillbaka vad du förtjänar! Hämden är ljuv ibland!

Blir så less när personer skriver på sin
Facebook jämt att det är "sååå synd om dom, livet mååååste gå vidare"
Var och varannan dag. Ta dig i kragen människa och red upp ditt liv.
Det komiska är ju att bara någon dag efter det kan dom skriva "ÅH, UNDERBARA DAG SOL OCH FÅGELKVITTER, ÖNSKAR
MINA NÄRA OCH KÄRA EN BRA DAG".. Huh.. Vad säger man? Patetiskt och skrattretande. Nära och kära? Vilka nära och kära? Facebook vänner? Det är ju tur att sånna personer kan få uppmärksamhet av dom när dom annars inte får någon alls. önskar att sånna människor får känna av hur det känns att ha riktiga vänner. Inte att man går i säng på kvällen och mår bra över att man hade många "likes" på sin statusuppdatering.

Tack till alla underbara personer som tillför sån lycka i mitt liv! <3

Så var denna dag också över. Tänk att man aldrig lyckas ta sig i säng före tolv? Inte konstigt att man är trött om dagarna när man aldrig sover.

Idag har jag som vanligt jobbat till tre. Efter det for jag på ett efterlängtat besök hos Elina, där jag även fick träffa Sara. Så roligt att surra av sig lite och få en massa positiv energi! Sånna vänner uppskattar man alltid lite extra mycket ;)

Sen bar det av till stallet. Red ut med en av stallkompisarna och när vi kom hem var Jocke blöt i svett = bra pass! Har idag insett att jag kommer måsta behöva en medryttare ca. 2 ggr/veckan med tanke på hur mycket jag måste jobba. Jobbar ju var tredje helg 26 timmar och då hinner man inte med någon ridtur.. Vill inte heller att han ska stå en hel helg pga det. Ska börja spåna i det där nu.

Jimpus är på en välbehövd minisemester i kåbban med jobbarkompisarna. Kör skoter, dricker öl och bara mår gott! Det unnar jag han verkligen! Önskar att han fick vara där i 2 veckor minst. Det skulle han behöva. Är så skönt nu när allting helt plötsligt börjar kännas så mycket bättre. Lyckan kom när den behövdes som mest!

Alltid vid insläpp på kvällen vill Jocke rulla sig det första han gör.. Fruktansvärt irriterande ibland när man har borstat upp han så fint! Försökte iaf fånga det på bild.. Var inte det lättaste!

Igår kväll blev det som vanligt en sen kväll. Jim hade tänkt ut en lysande ide som vi skulle göra till mina föräldrar, så det var vad vi pysslade med hela kvällen! ;) eftersom jag vet att min kära mor läser min blogg kan jag ju inte avslöja det.. För dom har inte "fått överraskningen än". Vet att mamma sitter där framför datorn nyfiken nu.. Men du får se snart mamma, snart! Och i morgon är det ingen vanlig dag, för i morgon är det just mammas födelsedag! :)

Bjuder på en söt bild på väldens sötaste kille ;)

Det är så mycket jag skulle vilja hinna med om dagarna, men jag känner att tiden inte räcker till. Skulle behöva minst sju timmar till per dygn, minst. Nu ligger både jag och hjärtat i sängen. En tidig kväll behövdes idag.. Och ännu kortare blev dygnet för det.

Älskade Alma när hon var kiasebäbis! Numera är hon en stor flicka! :) nattinatti på er!

Vi är så bortskämda av våran underbara Mamma som bjudit oss på middag även idag. Jimpus kom hit direkt efter jobbet och har väl varti här sen fem. Själv tog jag en tur med tjejrna i stallet och kom kring halv sju,
precis till dukat bord - SURSTRÖMMING. Kan lova att det var sjukt gott!
Nu har vi myskväll i soffan och inväntar det okända!

I morse hände det, katt rackaren låg och sov så gott vid min sida när väckarklockan ringde. Under kudden hade jag gömt den lilla tuben så den skulle vara nära tillhands! Nu äntligen är alla katterna behandlade! Nu får vi hoppas att dom slipper skabben. Detta är då något som absolut inte smittar på människor, trivs inte på oss men på djur. Så tack och lov har inte vi det om nu någon trodde det. Det ser bara ut som att katterna är smutsiga i öronen, som en svart massa i öronen. Man ser ju inga småkryp eller så.

Idag gäller jobb till 15, sen bär det av till stallet för en ridtur och sen till mamma för att se det okända (tror jag det heter). Det är iaf om furunäset här i Piteå där alla säger att det spökar så mycket. Blir intressant att höra vad dom säger om det kanske lever kvar någon vilsen liten själ där?!

Satt och klickade runt på internet och hamnade på Tyras (en av Sveriges största bloggare) nya blogg där hon skriver om hennes nyköpta häst Dario. Höll på att svimma när jag såg att hästen bara får stå ute i två timmar/dag. Men hans rids varje dag? Och? Min häst står ute minst 10 timmar per dag och rids 6 av 7 dagar i veckan. Och om stallet kostar 10 papp i månaden kan man ju tro att hästen äter Guld om dagarna.. Inte att han får stå i en box nästan dygnet runt. Djurplågeri enligt mig.

I onsdags pratade jag med Andrus i nästan en timma (detta är alltså en veterinär). Skickade ett sms och tio minuter senare ringde han upp. Kändes som att det var lika viktigt för honom att prata med mig som det var för mig att prata med honom. Sista gången jag hade kontakt med honom var i ett mindre trevligt sammanhang.. Och nu i efterhand är jag glad att veta att man delar samma åsikter och tankar omkring djuren. Annars skulle det vara svårt att fortsätta ha honom som veterinär (mina katter har öronskabb sen dom föddes ute och har fortfarande inte blivit kvitt det, iaf inte alla). Och i fortsättningen ska han få fortsätta vara veterinär till alla mina fyrbenta vänner kom vi överens om. Kände där ett tag en fruktansvärd besvikelse och irritation.. Men det känns så bra nu efter vårat långa samtal.. Som att en sten lättade från hjärtat!

Han skrev ut en omgång till av behandling, Så när möjligheten dyker upp ska dom behandlas igen. Den här lilla vita rackaren går fortfarande inte att ta i. Enda gången man får ta i henne är mitt i natten när hon är omringad av dom andra katterna i sängen.. Då känner hon trygghet. Men nu har hon inte sovit i sängen på flera nätter.. Man måste behandla alla samtidigt annars blir det en ond cirkel och dom smittar varandra igen. Så snart är det väl äntligen över!